Love Me Until The End.

Jag la in det sista i flytt bilen innan flyttgubbarna stängde dörren på lastbilen. Jag skakade hand med dom innan jag tog mina resväskor och hoppade in i bilen brevid min mamma.

''Ja , Emily nu är det bara flyget kvar innan du är i Atlanta.'' Jag suckade. Jag ville egentligen inte lämna alla mina vänner och familj här i New York men jag hade kommit in på ett bra college och jag kunde inte sumpa den här chansen.

''Mm'' Sa jag tyst och mamma fortsatte bara köra mot flygplatsen. Bara 4 timmar kvar då.

''När kommer pappa tillbaka från Frankrike , Mamma?'' Hon kollade på mig och sen på vägen och tillbaka till mig.

''11 april , om en vecka.'' Sa hon och log. Jag förstår inte hur hon kunde le? Pappa jobbar jämt eftersom han är en högt uppsatt chef i Forever 21 , ja , jag kanske fick gratis kläder och så men så mycket som pappa var borta var det inte så roligt. Mamma jobbar på en Forever 21 butik i stan hon med.

Mamma körde in på parkeringen på flygplatsen och hoppade ur bilen , jag följde hennes exempel och gjorde detsamma innan jag gick till bakluckan och tog ut mina resväskor. Det här skulle bli en lång resa.

-

När vi kommit in i flygplatsen och checkat in mitt bagage var det bara säkeretskollen kvar. Mamma fick inte följa med efter den så vi kramades hårt och länge innan vi släppte och började om. Jag kommer verkligen sakna henne. Mamma fällde en tår och jag kunde inte låta bli att göra detsamma.

''Jag kommer sakna dig så mycket. Jag älskar dig.'' Sa hon och kramade mig ännu en gång.

''Jag kommer sakna dig med.Och jag älskar dig med.'' Sa jag och släppte taget om henne.

''Hejdå'' Sa jag och hon sa också hejdå innan jag gick igenom säkerhetskollen. När jag kommit igenom mimade jag ''Jag älskar dig'' till henne och hon mimade ''Jag älskar dig med'' tillbaka.

Mamma är någon jag kommer sakna otroligt mycket. Hon är världens bästa mamma och jag kan prata med henne om allt. Hon är defenitivt den bästa mamman på jorden. Jag väcktes ur mina tankar när högtalarna skrovlade till och en kvinnoröst sade ''Planet till Atlanta National Airport finns nu vid Gate 4.'' Jag satte fart mot Gate 4 och när jag väl satt på planet kollade jag ut ur fönstret. Hejdå New York. Vi ses på sommarlovet. Sa jag till mig själv. Men jag väcktes ännu en gång ur mina tankar av att en kille i ungefär samma ålder som mig satte sig brevid mig. Han hade den typiska ''kill frisyren'' och han såg faktsiskt ganska bra ut.

''Hej , Jag är Nathan'' Sa han och sträckte fram handen. Jag skakade handen och log innan jag sa:

''Hej , Emily'' Sa jag och han nickade och satte sig ner brevid mig. Jag reagerade på hans starkt blåa ögon. Dom var riktigt vackra. Jag tog upp mobilen och kollade om jag fått nåt sms det hade jag inte så jag satte på flygläget.

''Så vad ska du göra i Atlanta då?'' Sa han och log så en perfekt vit tandrad visades.

''Jag Ska gå college där dudå?'' sa jag och log tillbaka.

''Okej vad kul. Jag ska också gå college där.'' Sa han och jag nickade. Jag orkade inte prata mer så jag tog fram mina hörlurar och pluggade in dom i telefonen för att sedan sätta på min spellista .

-

Jag vaknade tvärt av att någon petade mig på axeln. Det var Nathan.

''Vi är snart framme'' Sa han och jag gäspade och nickade. Han vände sig tillbaka till sin mobil och jag sträckte mig.

-

När jag tagit mina väskor var det bara att vänta på min chafför som skulle köra mig till lägenheten.

Jag hann inte kolla runt länge innan jag såg en mörkhyad ganska kraftig man eller vad man ska säga, han såg väl ut att vara runt 40 år's åldern. Han höll upp en skylt där det stod ''Emily Blake'' på och jag som trodde det bara hände på film. Tydligen inte. Jag gick fram till honom ''Hej , det är jag som är Emily Blake'' sa jag och han sken genast upp i ett stort leende.

''Hej , Emily det är jag som är Kenny Hamilton'' sa han och sträckte fram handen som jag vänligt skakade. Han tog ena min resväska och vi gick ut ur flygplatsen. Han gick ända tills han kom fram till en svart range rover. Han låste upp den och öppnade bakluckan för att lägga in mina resväskor. Jag satte mig i framsätet och han satte sig på förarsidan. Han verkade trevlig faktiskt. Vi körde ett tag innan han frågade ''Vilket College ska du gå på?'' han log stort och jag kunde inte motstå att le tillbaka.

''Atlanta Metropolite College.'' Sa jag och han nickade innan han fortsatte.

''Det ligger inte jätte långt ifrån lägenheten men du måste nog ta en taxi endå.'' Sa han och jag nickade. Resten av resan pratade vi om onödiga saker som vad som fanns att göra i Atlanta och även om våra liv. Han var lätt att prata med även om han var minst 40 och kille. Vi fick liksom kontakt på nåt sätt.

När han stannade bilen kollade jag ut. Utanför var det ett stort lägenhetshus säkert minst 20 våningar för högt var det. Det måste finnas hiss annars dör jag. Latisen som jag är , är hiss det första jag tänker på om det finns. Vi gick ut ur bilen och han öppnade bakluckan och tog ut mina väskor. Jag tog en av dom och han tog den andra. Jag var lite nervös egentligen tänk om min rumskompis var värsta bitchen eller värsta pluggisen? Jag hatade båda sakerna. Nog för att jag pluggade ganska mycket men inte mer än jag behövde. Kenny låste bilen och vi gick mot porten. Han slog in koden 1020 på dosan utanför porten och öppnade dörren. Framför oss fanns det en hiss och lite brevid hissen fanns en trappa upp och brevid den en trappa ned. Vi gick fram till hissen och han tröck på hissknappen. Efter ett tag plingade det till och dörrarna öppnades. Vi gick in och jag kollade på nummrerna inne i hissen precis som jag trodde fanns det 20 våningar och han tröck på just nummer 20 också. Tur att jag inte var jätte höjdrädd iallafall. Vi åkte i tystnad och när hissen plingade till och vi gick ut fanns det bara en dörr utanför. Han gick fram till dörren och fiskade upp en nyckel ur fickan och låste upp dörren.

''Välkommen till ditt nya hem'' Sa han och log stort och pekade med hela armen in i lägenheten. Den var fin , väggarna var beiga och stora fönster fanns på ena sidan och jag kunde skymta en balkong utanför. Köket var inrett i svart och vitt. Mitt i det stora köket fanns en svart köksö med 3 vita barstolar placerade på ena sidan. Jag gick in i det som Kenny visade skulle bli mitt rum. Det var stort och just och på ena sidan av rummet var stora fönster placerade precis som i resten av lägenheten , på ena väggen fanns en ljust rosa tapet med något mönster på resten av väggarna var vita och i ena hörnet av rummet var en vit soffa placerat och i andra hörnet en stor säng med vita lakan och brevid den fanns ett svart sängbord. Det var riktigt fint. Jag vände mig om mot Kenny som stod i dörröppningen och jag log stort och han log minst lika stort tillbaka innan jag studsade av glädge. Han skrattade lite och gick sedan ut i vardagsrummet igen med mig hack i häl.

''Jag måste gå nu men jag tror Justin kommer hem om typ en timme.'' Jag nickade men insåg att han stod vänd med ryggen mot mig så jag svarade istället ''Okej!'' han vände sig om och nickade

''Det finns säkert något gott i kylen eller frysen om jag känner Justin rätt. Jag skrattade och han med . ''Okej , ska kolla'' sa jag och han nickade innan han tog fram sin nyckel knippa och tog av en nyckel. ''Här är nyckeln in hit och koden till porten är 1020 , och sen här är en lapp med mitt nummer på.'' sa han och gav mig en nyckel och en lapp. Jag nickade och sa ''Okej.'' och han kollade på klockan ''Oj , måste skynda mig så jag inte blir sen. Hejdå Emily!''

''Hejdå Kenny!'' Hann jag precis säga innan jag hörde dörren smällas igen. Jaha då var man själv. Jag tog upp telefonen och stängde av flygläget och ringde sedan mamma.

Några signaler gick fram innan hon svarade.

''Veronica''

''Hej mamma!'' Sa jag och jag hörde nästan hur hon log på andra sidan.

''Hej , Gumman! Hur gick resan?''

''Jodå det gick bra!''

''Vad bra! Kenny hämtade dig eller hur?''

''Ja.'' sa jag och jag hörde hur någon pratade på andra sidan.

''Jag måste gå nu , men vi hörs , puss!'' Sa hon och jag blev genast lite nere jag ville ju prata mer med henne. Men inte idag tydligen.

''Okej hejdå! Puss!'' Sa jag och la på. Jag gick till kylskåpet och öppnade det och mycket riktigt fanns det massor med godsaker där allt från Mc Donalds påsar till choklad till burkar med olika drickor i. Jag tog en Red Bull och gick och satte mig på balkongen. Jag öppnade Red Bull'en och tog en klunk. Atlanta var fint precis som Kenny sa. Neranför susade bilarna förbi och man kunde se massa skyskrapor. Jag avröts ur mina tankar när dörren slogs upp.

''Hallå?'' Ropade någon eller rättare sagt en kille. Jag gick in igen och stängde balkongdörren.

''Här!'' Sa jag och jag hörde fotsteg och sen såg jag bara två stora guldbruna ögon.

''Hej det är jag som är Justin.'' Sa han och sträckte ut handen. Han var snygg riktigt snygg.

''Hej , Emily'' Sa jag och skakade hans hand. Han log stort och jag log tillbaka.

 ---------------------------------------------------------

Första kapitlet ute! :) Ganska nöjd över detta kapitel faktiskt. Kommentera gärna! 

 Emily Blake är 18 år gammal och bor i New York , hon har precis gått ut High School och ska börja på Atlanta Metropolitan College i Atlanta. Hon ska bo i en lägenhet med en  rumskompis som hon aldrig träffat eftersom hennes föräldrar fixade lägenheten. Vem är rumskompisen och vad får Emily vara med om i Atlanta? Få svaret i min novell jag valt att kalla Love Me Until The End.